Bröllopsfotografering som konst

Bröllopsfotografering har inte så mycket med ”hållbar besöksnäring” att göra, men ni som följt mig ända sedan starten 2014 har nog märkt att det börjat spreta en del. Det är självklart ett brett ämne med mycket att skriva om, men det kan bli lite väl mycket i bland. Jag behöver helt enkelt skriva lite om andra saker, för att kunna hålla bloggen intressant och igång, och då tycker jag om att överraska lite, genom att skriva om någonting som ni nog kanske inte tänkt er. Den här gången lite om bröllopsfotografering som konstform, n konstform som känns lite underskattad, då många nog inte riktigt tycker det är en konst, utan snarare mer av ett hantverk än någonting annat.

Ändrade åsikt
Men det tycker jag är fel. Det insåg jag när jag tittade i en kusins bröllopsbok för inte så länge sedan. Bilderna var inte bara från själva bröllopet, utan det fanns en mängd arrangerade bilder av brudparet, i fina miljöer. Det var helt enkelt genomtänkta bilder, bilder som skulle fånga känslor och stämningar, och det är ju någonting som konst sysslat med i årtusenden. Samtidigt berättade bröllopsfotografierna också någonting. De sade något om brudparet, vilka de är som människor.

Porträttmålningar!
Det är ju någonting som konst också sysslat med i form a porträttkonst. Världens mest kända målning, Mona Lisa, är ju ett porträtt, till exempel. En duktig bröllopsfotograf är helt enkelt nästan det samma som en duktig porträttmålare. De visar inte bara hur någon ser ut, utan ger någonting mer. De kan säga något om vem personen i fråga ÄR. Det är därför som jag anser att bröllopsfotografering bör ses som konst. Samtidigt så erkänner jag villigt att långt ifrån alla bröllopsfotografer är bra, liksom inte alla som målar på duk är det. Det finns ju båda bra och dåliga konstnärer.

Lämna en kommentar